2 små par strumpor hade jag köpt till dig.
Du skulle få den på den stora dagen.

Jag kunde knappt sova och förväntningarna blev
större och större.

Men det blev ingen stor dag,
du förstörde mina drömmar.

Nu kunde jag knappt sova av andra skäl,
inget blev ju som det skulle bli.

Jag kände hatet växa.
Fast då viste jag inte hur speciellt du skulle bli för mig.
Allt var ju då bara så hopplöst!

Fast idag, även om allt har sina nackdelar
är jag nöjd med hur allt slutade:

Jag ÄLSKAR DIG precis som du är!

(Till min kära lillebror Sebastian, du hade oturen
att födas döv med autism och en svår hjärnskada)

För mig är annorlunda inget negativt.
Snarare något unikt!